Varje dag använder du och din familj vattnet i kranen utan att egentligen tänka på det. Ni dricker det till frukosten, kokar kaffe med det, lagar mat, borstar tänderna och duschar. Rent vatten är en självklar del av vardagen och något de flesta tar för givet. Men under de senaste åren har allt fler rapporter visat att vissa vattenkällor innehåller PFAS, en grupp kemikalier som väckt stor oro bland forskare, myndigheter och allmänhet.
PFAS förekommer idag i många delar av samhället och har upptäckts i grundvatten, sjöar, vattendrag och dricksvattenanläggningar runt om i världen. Eftersom ämnena är mycket svåra att bryta ner kan de finnas kvar i miljön under mycket lång tid. För den som får sitt dricksvatten från en egen brunn eller bor i ett område där föroreningar förekommit kan det därför vara relevant att undersöka vattenkvaliteten närmare (Livsmedelsverket).
Vad är PFAS?
PFAS är en förkortning för per- och polyfluorerade alkylsubstanser. Det är inte ett enskilt ämne, utan en stor grupp kemikalier som omfattar flera tusen olika varianter (Kemikalieinspektionen). Gemensamt för dem är att de innehåller extremt starka kemiska bindningar mellan kol och fluor.
Det är just dessa bindningar som gör PFAS så användbara i många produkter. Ämnena stöter bort vatten, fett, olja och smuts samtidigt som de tål höga temperaturer och kemisk påverkan. Därför har de använts i en mängd olika produkter sedan mitten av 1900-talet. Exempel på produkter där PFAS historiskt har förekommit är:
* Impregnerade kläder och friluftsutrustning
* Non-stick-belagda stekpannor
* Brandsläckningsskum
* Matförpackningar
* Textilier och möbler
* Kosmetika och hudvårdsprodukter
* Elektronik och industriella processer
Ur ett funktionellt perspektiv har PFAS varit mycket effektiva. Problemet är att samma egenskaper som gör PFAS användbart också gör det till en miljöutmaning.
Därför kallas PFAS för evighetskemikalier
Till skillnad från många andra kemiska ämnen bryts PFAS inte ner naturligt i någon större utsträckning. Sol, vatten, mikroorganismer och andra naturliga processer som vanligtvis bryter ner föroreningar har mycket svårt att påverka dessa ämnen. Det innebär att PFAS kan finnas kvar i mark och vatten under decennier eller längre. När kemikalierna väl har spridits i miljön är de därför mycket svåra att få bort.
Det är också därför PFAS ofta kallas för "evighetskemikalier"(Naturskyddsföreningen). Namnet syftar inte på att ämnena bokstavligen existerar för alltid, utan på att de bryts ner extremt långsamt jämfört med många andra kemikalier.
Detta gör PFAS till en särskild utmaning ur både miljö- och hälsoperspektiv. Medan andra föroreningar gradvis försvinner över tid kan PFAS fortsätta cirkulera i naturen och i samhällets kretslopp under mycket lång tid.
Hur hamnar PFAS i dricksvattnet?
PFAS sprids främst genom utsläpp från verksamheter där ämnena används eller har använts historiskt. När kemikalierna når marken kan de transporteras vidare med regnvatten och så småningom nå grundvattnet. Eftersom många svenska hushåll får sitt dricksvatten från grundvatten eller ytvatten som påverkas av omgivningen kan PFAS i vissa fall nå hela vägen till vattenkranen.
Några vanliga källor till PFAS-föroreningar är:
Brandövningsplatser
Historiskt har brandsläckningsskum innehållit höga halter PFAS. Vid brandövningar har stora mängder skum spridits på marken, vilket i vissa områden lett till omfattande föroreningar av grundvattnet (Statens geotekniska institut).
Industriområden
Vissa industrier har använt PFAS i tillverkningsprocesser eller som komponenter i olika produkter. Utsläpp från dessa verksamheter har på flera håll bidragit till förhöjda halter i miljön.
Avfallsanläggningar och deponier
Produkter som innehåller PFAS hamnar förr eller senare i avfallssystemet. När dessa material bryts ner eller lagras på deponier kan ämnena läcka ut och spridas vidare.
Avloppsreningsverk
Konventionella reningsverk är inte nödvändigtvis konstruerade för att effektivt avlägsna PFAS. Därför kan ämnena fortsätta ut i miljön även efter reningsprocessen. Det är dock viktigt att förstå att PFAS inte enbart är ett problem i direkt anslutning till dessa verksamheter. Eftersom ämnena kan transporteras långa sträckor via vattenflöden kan de också förekomma i områden som upplevs som helt opåverkade.
Varför märker man inte att vattnet innehåller PFAS?
En av de största utmaningarna med PFAS är att ämnena är osynliga för våra sinnen. Till skillnad från vissa andra föroreningar påverkar de inte vattnets:
* Färg
* Lukt
* Smak
* Klarhet
Ett glas vatten som innehåller PFAS kan därför se exakt likadant ut som helt rent vatten. Det innebär att det inte går att avgöra om ditt dricksvatten innehåller PFAS genom att lukta eller smaka på det. Inte heller en vanlig visuell kontroll kan avslöja om det finns PFAS. Det enda sättet att säkert veta om PFAS finns i vattnet är att låta analysera ett vattenprov i laboratorium.
Hur påverkar PFAS kroppen?
Forskning kring PFAS har vuxit kraftigt under de senaste två decennierna. En av anledningarna är att vissa PFAS-ämnen visat sig kunna ansamlas i människokroppen.
När vi får i oss PFAS via mat eller vatten kan ämnena tas upp i blodet och lagras under lång tid. Vissa varianter har en biologisk halveringstid på flera år, vilket innebär att kroppen gör sig av med dem mycket långsamt.
Vetenskapliga studier har kopplat förhöjda PFAS-nivåer till bland annat (Livsmedelsverket):
* Påverkan på immunförsvaret
* Förändrade blodfetter
* Leverpåverkan
* Hormonella störningar
* Försämrad effekt av vissa vaccinationer
* Ökad risk för vissa sjukdomstillstånd
Barn är särskilt känsliga
Barn betraktas ofta som en särskilt känslig grupp när det gäller miljöföroreningar. Under fosterstadiet och uppväxten sker en snabb utveckling av kroppens organ, hormonsystem och immunförsvar. Samtidigt dricker barn ofta mer vatten i förhållande till sin kroppsvikt än vuxna. Det innebär att exponering för PFAS under längre perioder kan vara särskilt relevant att uppmärksamma i hushåll där små barn bor.
Nya regler för PFAS i dricksvatten
EU:s dricksvattendirektiv har lett till skärpta krav på kontroll av PFAS i dricksvatten. I Sverige ansvarar Livsmedelsverket för vägledning kring reglerna och gränsvärdena för dricksvattenproducenter. Förändringarna syftar till att minska människors långsiktiga exponering för PFAS och stärka skyddet för folkhälsan.
När ska du testa ditt vatten för PFAS?
Exempel på tillfällen då en PFAS-analys kan vara särskilt relevant är:
* Om du har egen brunn
* Om du bor nära ett tidigare industriområde
* Om det funnits brandövningsplatser i området
* Om kommunen rapporterat förhöjda PFAS-halter
* Vid köp av fastighet med egen vattenförsörjning
* Om du vill få en mer komplett bild av vattenkvaliteten
För hushåll med egen brunn är regelbundna vattenanalyser generellt en viktig del av fastighetsunderhållet, eftersom ansvaret för vattenkvaliteten ligger hos fastighetsägaren själv.
Vad gör du om halterna är förhöjda?
Om analysen visar förhöjda PFAS-nivåer finns flera möjliga vägar framåt.
I vissa fall kan särskilda vattenfilter med aktivt kol eller andra avancerade reningstekniker minska halterna av PFAS. Vilken lösning som är bäst beror på vattenkälla, koncentration och lokala förutsättningar. Det viktigaste är dock att beslut grundas på faktiska mätvärden. Att installera reningsutrustning utan att först veta vilka ämnen som finns i vattnet riskerar att bli både kostsamt och ineffektivt.
Sammanfattning
PFAS är en grupp mycket långlivade kemikalier som används i allt från textilier och stekpannor till brandsläckningsskum och industriprocesser. Eftersom ämnena bryts ner extremt långsamt kan de spridas i miljön och så småningom nå grundvatten och dricksvatten.
Den största utmaningen är att PFAS varken syns, luktar eller smakar. Ett glas vatten kan därför verka helt normalt trots att det innehåller ämnen som ansamlas i kroppen över tid.
För den som vill veta mer om kvaliteten på sitt dricksvatten är en laboratorieanalys det enda säkra sättet att fastställa om PFAS förekommer. Resultatet ger ett faktabaserat underlag för att bedöma eventuella risker och avgöra om åtgärder behövs.
Precis som med många andra frågor som rör vattenkvalitet och hälsa är kunskap den viktigaste utgångspunkten. Genom att först mäta och analysera situationen blir det betydligt enklare att fatta rätt beslut för både familjen och bostaden.
