För de flesta av oss är rent vatten en självklarhet. Vi vrider på kranen och förväntar oss att vattnet som kommer ut ska vara säkert att dricka, laga mat med och använda i vardagen. Oftast stämmer det också. Sverige har generellt en hög kvalitet på sitt dricksvatten, och de kommunala vattenverken arbetar kontinuerligt med kontroller och kvalitetssäkring.
Samtidigt har en grupp kemikalier fått allt större uppmärksamhet under de senaste åren: PFAS. Ämnena har upptäckts i mark, grundvatten och dricksvatten på flera platser runt om i landet, vilket har väckt frågor hos både villaägare, brunnsägare och barnfamiljer. Vad är PFAS egentligen? Hur hamnar det i vårt dricksvatten? Och när finns det anledning att undersöka vattnet hemma?
Här går vi igenom det viktigaste du behöver veta.
Vad är PFAS?
PFAS är en samlingsbeteckning för flera tusen olika kemiska ämnen som tillhör gruppen per- och polyfluorerade alkylsubstanser. Ämnena började användas i stor skala redan under mitten av 1900-talet och blev snabbt populära tack vare sina unika egenskaper.
PFAS är mycket motståndskraftigt mot vatten, fett, smuts och höga temperaturer. Det har gjort att ämnena använts i en rad olika produkter som många av oss kommer i kontakt med varje dag. Exempel är impregnerade kläder, regnjackor, stekpannor med non-stick-beläggning, livsmedelsförpackningar, textilier, kosmetika och brandskum.
Under lång tid sågs dessa egenskaper som en stor fördel. Problemet är att samma egenskaper också gör PFAS extremt svårnedbrytbart. När ämnena väl har släppts ut i naturen bryts de ner mycket långsamt eller inte alls inom överskådlig tid.
Det är därför PFAS ofta kallas för evighetskemikalier. Till skillnad från många andra ämnen försvinner de inte naturligt från miljön. De kan finnas kvar i mark, sjöar, vattendrag och grundvatten under mycket lång tid och fortsätta cirkulera mellan olika delar av ekosystemet (Livsmedelsverket).
Hur hamnar PFAS i dricksvattnet?
När PFAS används i produkter eller industriella processer finns det alltid en risk att ämnena sprids till miljön. Historiskt har några av de största utsläppskällorna varit brandövningsplatser, flygplatser och olika typer av industriområden där PFAS-haltigt brandskum eller andra produkter har använts under lång tid. Men även deponier och avloppsreningsverk har bidragit till spridningen.
När PFAS hamnar i marken kan ämnena långsamt transporteras vidare till grundvattnet. Eftersom stora delar av Sveriges dricksvatten kommer från grundvatten, eller ytvatten som står i kontakt med grundvatten, kan föroreningarna till slut nå våra vattenkranar.
Det som gör PFAS särskilt utmanande är att föroreningarna kan spridas långt från den ursprungliga källan. Ett utsläpp som skedde för många år sedan kan fortfarande påverka vattenkvaliteten idag. Grundvattnet följer inte fastighetsgränser eller kommungränser, vilket innebär att PFAS ibland upptäcks i områden som vid första anblick verkar helt opåverkade.
Det är också en av anledningarna till att PFAS-frågan blivit så omfattande. Även om användningen av flera PFAS-föreningar har begränsats finns de ämnen som redan spridits kvar i miljön under lång tid framöver (Naturvårdsverket).
Därför märker du oftast inte om PFAS finns i vattnet
När människor funderar på vattenkvalitet utgår de ofta från sina sinnen:
* Smakar vattnet konstigt?
* Luktar det annorlunda?
* Ser det missfärgat ut?
Det är naturliga frågor, men just PFAS fungerar inte på det sättet. Till skillnad från exempelvis järn, mangan eller svavelväte påverkar PFAS inte vattnets smak, lukt eller utseende. Ett vattenprov med förhöjda PFAS-halter kan vara helt kristallklart och smaka precis som vanligt. Det gör det omöjligt att avgöra vattenkvaliteten med hjälp av syn, lukt eller smak. Många blir därför förvånade när analyser visar förekomst av PFAS. De har kanske använt vattnet i många år utan att märka någonting avvikande. Det enda sättet att få ett säkert svar är genom laboratorieanalys.
Vilka risker finns med PFAS?
PFAS har blivit föremål för omfattande forskning under de senaste decennierna. En viktig anledning är att vissa PFAS-föreningar har förmågan att ansamlas i både miljön och människokroppen.
När vi exponeras för dessa ämnen kan de stanna kvar under lång tid innan de bryts ner eller lämnar kroppen. Det innebär att även relativt små mängder över tid kan bidra till en ökad total exponering.
Forskningen kring PFAS utvecklas fortfarande, men tillräckligt många studier har genomförts för att myndigheter runt om i världen ska betrakta ämnena som en viktig miljö- och hälsoutmaning (Kemikalieinspektionen). Därför har både Sverige och EU infört skärpta regler och gränsvärden för PFAS i dricksvatten. Syftet är att minska människors exponering och begränsa ytterligare spridning i miljön.
Det är viktigt att betona att förekomst av PFAS i vatten inte automatiskt innebär en akut hälsorisk. Riskbedömningen påverkas av flera faktorer, bland annat vilka PFAS-föreningar som förekommer, i vilka halter och hur länge exponeringen pågår. Men eftersom ämnena kan finnas kvar länge i kroppen arbetar myndigheter utifrån principen att exponeringen bör hållas så låg som möjligt.
Kommunalt vatten eller egen brunn: vem har ansvaret?
När PFAS diskuteras uppstår ofta frågan om kommunalt vatten är säkrare än vatten från egen brunn. Svaret är att båda vattenkällorna kan påverkas, men att ansvaret ser olika ut.
Kommunala vattenverk omfattas av omfattande lagstiftning och regelbunden kontroll. Vattenproducenterna är skyldiga att analysera vattenkvaliteten och säkerställa att dricksvattnet uppfyller gällande krav. Om problem upptäcks finns rutiner för uppföljning och åtgärder.
För den som har egen brunn ser situationen annorlunda ut. Där ligger ansvaret för vattenkvaliteten på fastighetsägaren själv (Livsmedelsverket).
Många testar sitt vatten för bakterier, pH-värde, hårdhet eller metaller, men långt ifrån alla analyserar PFAS. Det innebär att många brunnsägare faktiskt inte vet om ämnena förekommer eller inte. För den som använder privat brunn är regelbunden vattenanalys därför ett viktigt verktyg för att få kunskap om vattenkvaliteten.
När kan det vara klokt att testa sitt vatten?
Alla hushåll behöver inte automatiskt analysera sitt vatten för PFAS. Men det finns situationer där en analys kan vara särskilt relevant. Det gäller exempelvis om du har egen brunn och inte har analyserat vattnet tidigare. Det kan också vara aktuellt om du bor i närheten av områden där PFAS tidigare har upptäckts, exempelvis nära flygplatser, brandövningsplatser eller vissa industriområden.
Många väljer även att testa vattnet i samband med husköp. När man köper en bostad är det vanligt att undersöka tak, fasad och värmesystem. Men vattenkvaliteten är minst lika viktig för den långsiktiga boendemiljön. En analys kan därför vara ett värdefullt komplement till den vanliga besiktningen.
Andra väljer att analysera vattnet helt enkelt för att få trygghet. Om vattnet används varje dag av hela familjen kan det kännas skönt att veta hur situationen faktiskt ser ut istället för att behöva förlita sig på antaganden.
Varför analysen ska komma före filtret
När människor hör talas om PFAS går tankarna ofta direkt till vattenfilter. Det är förståeligt. Ett filter känns som en konkret lösning och marknadsförs ofta som ett sätt att förbättra vattenkvaliteten. Men här finns en viktig fallgrop.
Olika filter är konstruerade för olika typer av problem. Ett filter som fungerar effektivt mot vissa ämnen behöver inte vara rätt val för andra. Om du inte vet vad som faktiskt finns i vattnet blir det svårt att avgöra vilken lösning som behövs. Det är lite som att köpa medicin innan du vet vilken diagnos du har. Du kanske träffar rätt, men du kanske också behandlar helt fel problem. Genom att börja med en analys får du ett faktabaserat underlag. Du får veta om PFAS förekommer, vilka halter som uppmätts och om några åtgärder överhuvudtaget behövs.
Så går en analys av PFAS till
Att analysera ditt vatten är enkelt. Du beställer ett provtagningskit med instruktioner och provflaskor som används för att samla in ett vattenprov hemma i din kran. När provet är taget skickas det till laboratoriet där det analyseras och kan upptäcka mycket låga koncentrationer av PFAS.
Efter analysen får du en rapport som visar vilka ämnen som analyserats och vilka halter som uppmätts. Rapporten innehåller också information om riktvärden, vägledning kring hur resultaten bör tolkas och råd om ett nästa steg.
På så sätt går du från osäkerhet till konkreta fakta. Istället för att fundera på om något kan finnas i vattnet får du ett tydligt svar på hur situationen faktiskt ser ut.
